I Mammas Mage

Så galet nöjd med dagens träning!! Hade som mål att cykla en mil på 25 min. Knappade in 25 min på cykeln och satte igång och trampade. När tiden var slut stod distansmätaren på 10.590 meter !!! Woop woop!!

Andra trevliga fakta är skillnad igår/idag:
Varvtal per min 58/71
Puls 169/145

Det går framåt och jag är supernöjd. Jag är den fetaste tjejen på gymmet men jag skäms inte. Jag är stolt för att jag ens masar mig dit!


Dagens middag: Köttfärsbiffar, falafel, vitlök och persiljedressing, färsk sparris, rödlök och rårivna gröna äpplen.

Idag siktar jag på milen. Jag vill, jag kan jag ska!! Minst en mil på cykeln idag. Målet är under 25 minuter.

Frukosten idag bestod av keso (äpple, päron, kanel), turkisk yoghurt, nötter, ett ägg och massor av vatten.

Tack alla för peppning och uppmuntrande ord. Ni hjälper mig att övertyga mig själv om att jag kommer fixa det!!


Stephanie: Kostrådgivaren, Anna Siekas är på Kom i Form. Hon är helt fantastisk. Inte bara kunnig på mat utan hon jobbar verkligen med hela människan. Innifrån och ut. Kan varmt rekommendera henne!

Idag var jag till Må Bättre och körde 30 min step. Efter 10 minuter hade jag så ont i benet att det var svårt att fortsätta. Jag gjorde det jag kunde men det kändes förjävligt. Det gjorde ont, jag kände mig värdelös med ordentlig prestationsångest.

När passet var slut gick jag ut i gymmer och satte mig på en cykel istället. På 20 minuter betade jag av 8,5 km vilket jag är mer än nöjd med.

Jag kämpar på med maten och det börjar gå lättare. Jag äter fortfarende för lite, jag hoppar över mellanmålen. Få se vad Anna (min kostrådgivare) säger på onsdag när hon ser min matdagbok. Jag tycker det är skitsvårt att komma på nåt att äta till mina proteiner, blir oftast bara en sallad. Vill ha fler recept på matiga grönsaksrätter som mättar, tips?

Idag ugnsbakade jag laxfiléer med ett täcke av keso och philadelfiaost. Till det åt vi mathavre, guaccamole och stekta morötter och purjolök. Det var jättegott!

Jag känner mig redan smidigare. Inte smalare eller lättare men piggare, gladare och mer rörlig än på väldigt länge!

Jag hatar att stressa. Men jag är en sån människa som stressar konstant, jämt och för minsta grej. Därför mår jag otroligt dåligt en dag som denna....

Försov mig. Klev upp och packade träningsväskan. Åt frukost, försökte att äta i lugn takt. Plattade håret. Väckte barnen. Bytte blöjor och klädde dom. Klädde mig. På med ytterkläder. Packade in ungarna i bilen, packade min matlåda, träningsväska och traderagrejer som ska postas. Klockan visar på 7.48 och barnen ska vara på dagis 8.00 för att hinna med frukosten. Det är 1,5 mil att köra, Jag vrider om tändningsnyckeln och.... INGET. Bilen är stendöd.

Jag ringde Mattias som har svårt att komma ifrån. Efter en halvtimme kommer han. Som tur är har han köpt frukost på McDonalds till barnen som dom får äta i bilen. Han kopplar startkablar till min bil. Jag vrider tändningen, fortfarande ingenting. Efter en miljon försök ger vi upp.

Jag ringer pappa som åker från Ockelbo för att hämta mig. Medan vi väntar kommer vi på att Mattias kanske kan låna Lasses bil så han ringer och lånar svärfars bil och jag tar Mattias bil. Ringer till pappa för att säga att han inte behöver komma. Inget svar utan, telefonen är avstängd.

Ut med barnen till Skutskär, hamnar bakom arbetsfordon som kör 30 km/h och det är omöjligt att komma om. Bensinen är nästan slut i bilen. Landar på dagis 8.47, springer in med barnen, har ringt och förvarnat en fröken som möter upp vid grinden så jag slipper gå in med barnen.

Kommer ut i bilen och upptäcker ett missat samtal på mobilen. Mattias har glömt sina arbetsnycklar i bilen och behöver dom NU!

Kör till Preem för att tanka, kö till pumparna. Tankar, rusar in för att betala. Inget kort funkar. Som tur är känner jag ägarinnan och hon säger att jag får betala i eftermiddag.

Kör som en tok in till Gävle för att hinna på pappa. Kommer upp på gården, inser att han har varit där men åkt igen.

Fortsätter in till stan med Mattias nycklar. Kommer till kontoret 9.25.... Ska träna Easy Line i stan 11.00. Tror inte jag kommer hinna det. Jag har trots allt ett företag att sköta.

Nu sitter jag med magont, diarre och illamående. Jag försöker andas lugnt och komma ner i varv genom att blogga av mig. Pappa sitter bredvid och läser förra veckans mail högt. Mail som jag redan läst och mail som jag redan tagit tag i.

Aaaarggghhhhh vill bara slita av mig håret just nu!!!! ANDAS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

För en vecka sövdes Lucas, för 22 gången på två år. Tre år gammal men väldigt luttrad. Det konstiga är att han trots alla dessa turer längtar till sjukhuset.

När vi vaknar på helgen brukar jag alltid fråga pojkarna vad dom vill göra. Melker brukar svara, åka på badhuset, hoppa studsmatta, leka med bilar eller annat. Lucas svarar alltid att han vill åka till sjukhuset.

Om tre veckor läggs vi in och blir inne två veckor. Lucas längtar. Lite konstigt känns det men jag är glad att han trivs, han kommer behöva spendera väldigt mycket tid där och det sista jag vill är att han ska vara rädd för att det ska göra ont eller så.

Efter alla dessa turer på sjukhuset så har jag lärt mig massor om hur Lucas fungerar och hur han vill ha det. Som tur är jobbar Akademiska Sjukhuset tillsammans med föräldrarna och alla beslut tas gemensamt. Jag är väldigt tacksam över att ha så mycket att säga till om. Till exempel vet jag att Lucas inför varje ingrepp behöver en dos lugnande. Då accepterar han masken för narkosen bättre. Jag vet att Lucas inte kan lämna blodprov i armen eller få en infart insatt utan att bli sövd först. Det kanske låter extremt men så är det och alla läkare och sköterskor som någonsin träffat Lucas håller med.

Jag har aldrig jobbat inom vården men har lärt mig alla korrekta ord, pvk, cvk, mrt, cystometri, bladderscan, rik mm. Trots allt detta kan jag inte förklara vad Lucas lider av. Jag har ännu inte till fullo förstått alla diagnoserna. Vi fick svar på Lucas röntgen i fredags. Ja Lucas märg är fjättrad igen. Men det är den ju alltid säger läkarna. Jaha jag trodde den fjättrades eftersom... nya bud varje gång. Inte konstigt att man blir snurrig. Jag undrar hur det ser ut i en läkares hjärna....

Igår var jag och maken ut och åt på Terassen, sen gick vi till Bilagan. Jättemysig kväll och skönt att bara vara vi.
Mattias sa att det var min kväll och att vi skulle göra precis vad jag ville.

Idag har jag haft ordentlig sovmorgon, Mattias tog barnen. Nu ska vi packa in oss i bilen och åka på utflykt!

Härliga helg!!!!

Min fina, älskade lilla Lucas... Om du visste hur dåligt jag mår när du mår dåligt. Om du visste hur ont det gör i mig när du har ont. Om du visste hur det sprudlar i min själ när du bubblar av skratt.... Du och Melker är det finaste jag har. Men nu skriver jag till dig för idag är det du som finns i mina tankar lite extra.

Mamma har varit så trött och ledsen på slutet. Jag ber om ursäkt för det. Jag vet att det inte är lätt för dig heller. Du mår dåligt och har ont och jag står bredvid maktlös och orolig. Jag vill inte särbehandla dig eller tycka synd om dig men ibland är det svårt att låta bli. Ibland är du så mycket starkare än mig.

Just nu är mamma ledsen för att dina ben krånglar igen och för att det innebär så mycket tid på sjukhuset.
Mamma får ont i hjärtat av att se dig så här. Som vuxen får man ofta kommentarer från andra också som inte ser det jag ser, som inte får uppleva dom svåraste stunderna med dig.

Mamma har blivit kallad lögnare, uppmärksamhetssökande och en massa annat fult. Det är inte så lätt för dom att förstå. Dom ser bara den pigga, glada, spralliga Lucas. Dom dagar som du har som ondast, dom nätterna du ligger vaken och gråter eller de stunder du ligger i en sjukhussäng och kräks efter narkosen sitter dom hemma i sina tv-soffor och myser med sina kära. Även om jag vet att jag inte ska ta åt mig så gör det så ont.

Dom dagarna som du inte är pigg stannar vi hemma och kramas och myser det är väl klart jag inte släpar ut dig på diverse bravader då. Därför fårstår inte folk vad vi går igenom. Därför tycker dom att mamma överreagerar och att jag är en svag människa.

Det hat gått så långt att jag tror på dessa elaka tungor. Jag är nog en dålig mamma, du förtjänar bättre. Men jag vill ändå att du ska veta att jag försöker. Jag gör mitt allra bästa. Jag älskar dig till månen och tillbaka. Om jag kunde skulle jag ta all din smärta, utan att blinka.


Till er som har mindre värdiga åsikter om mig vill jag dela med mig av ett fragment ur Lucas, och mitt, liv. Om den här videon påverkar er det minsta, om det gör ont i ert hjärta så ber jag er föreställa er att det här var ditt barn och det här hände dig på daglig basis. Sen kan du fundera på hur jag mår egentligen...

Jag har bantat, många gånger. Jag har gått ner i vikt, många gånger. Jag har gått upp i vikt, många gånger.
Nu har jag bestämt mig för att göra mitt livs längsta och viktigaste resa. Destination: Må bra.

Jag skäms över min kropp, jag skäms över min vikt, det är inte roligt att hänga ut sig själv men jag måste. För att jag ska lyckas behöver jag peppning. Jag vill ha pressen att lyckas. Så om jag säger till 100 personer att jag jobbar med mig själv och sen händer inget så är det lite pinsamt. Det är bättre om många vet, då MÄSTE jag sköta mig. I alla fall kämpa och göra mitt bästa.

Nu är det slut med att känna sig obekväm. Jag tänker bara köra full on här i bloggen.
Jag väger 127,8 kg!

I måndags tecknade jag medlemskap på Kom i form, jag valde ett medlemskap som heter Intense. För en väldigt rimlig peng får jag personlig kostrådgivning med träffar en gång i veckan, sex träffar med en personlig tränare och fri tillgång till gymmet i tre månader. Jag har redan kört igång och haft möte med både Anna som är kostrådgivare och Andreas som är PT och jag är så sjukt laddad! Det känns som jag har ett alldeles eget team i ryggen som vill hjälpa mig nå mina mål på bästa sätt.

På Kom i form har dom ett fräscht gym, gruppträningspass, jättefina omklädningsrum OCH det är bara för tjejer!!! Det gillar jag. Utbudet på gruppträningspass är lite begränsat men fullt tillräckligt. Är man som jag som älskar danspass så är utbudet ganska snävt. Så för att få det bästa av två världar tecknade jag även medelmskap på Må Bättre.

På Må Bättre är det lite större, lite modernare och lite flashigare, på gott och ont.... Men dom har grymt mycket gruppträningspass, roliga, krävande, pulshöjande pass som jag älskar!! Så nu är jag helgarderad.

Mitt mål är att träna styrketräning 3 gånger i veckan enligt Andreas schema, 3 gruppträningspass i veckan på Må Bättre och nåt kondispass på crosstrainer eller cykel när jag känner sug.

Mitt långsiktiga mål är att kunna ställa mig på ett par slalomskidor igen, susa ner för backen, känna solen värma ansiktet och bara njuta. Jag vill spänna på mig ett par inlines och dra ut en timme, rensa skallen och bara vara. Tänk att gå på stan och shoppa kläder och aldrig behöva oroa sig om det finns i min storlek. Föreställ dig känslan av att ta fotbollen under armen och knata ner till en plan och lattja med Melker, mitt lilla fotbollsproffs. Eller leka kurragömma och jaga i skogen med mina fina grabbar. För mig är det frihet.

Jag kommer inte bedömma min framgång i kilon och gram, även om jag kommer redovisa det också.
Jag kommer väga och mäta mig men jag kommer lyssna på min kropp. När jag mår bra, känner mig pigg och hälsosam och står där på mina skidor eller mina inlines då har jag nått mina mål. Det spelar ingen roll om vågen visar på 85 eller 65.

Så varsågod att följa mitt 128 kg arsele mot slalombacken. Från soffan till naturen. Let's go!!

Upp som en sol ner som en pannkaka.... I början av året såg vi en ljusning. Vi hyrde ut huset, flyttade till mindre och billigare, hade en två årsplan osv. Nu står vi med ett tomt hus, mer skulder och mer jobb. Hyresgästerna flyttade och räkningarna betalades inte. Nu står vi istället med dubbelt boende och alla avgifter som hör till. Fan va bra!

Firman snurrar på, jättebra. Jag jobbar många långa timmar...

Lucas ryggmärg är med all sannolikhet fjättrad igen och det ser ut att bli ännu en sommar på akademiska.

Livet leker! Underbart!

Jag vill inte vara stark längre. Jag vill inte säga att jag mår bra eller att familjen har det bra när någon frågar. Jag är pissförbannat jävla skitless på allt!!! Jag mår förjävligt och jag hatar att min familj drabbas av all jävla skit.

Jag vill inte ha några vänner för jag kan inte vara en bra vän tillbaka. Jag orkar inte ställa upp på mina vänner. Jag orkar inte leka dadda "hon sa han sa", vad ska jag ha för kläder på festen på lördag, kan du ringa hit åt mig, kan du fråga honom åt mig. NEJ!!! Gör det själv. Jag orkar inte. Jag är trött på allt!!!!

Jag är ingen bra mamma, jag är ingen stark mamma, jag är ingenting som man kan sätta bra framför så sluta säg det! Sluta lägg huvudet på sned och tyck synd om mig. Du känner inte mig, du känner inte min familj. Du kanske tror att du gör det men du känner bara till det jag låter dig veta.

Jag låser in mig på toa och gråter, jag kväver mina skrik i en handduk. Innan jag ska sova kommer dagens uppdämda tårar. När ingen ser. Ingen ska belastas med mina känslor eller problem. Jag ska bara vara en bra vän åt alla andra.

Jag vill inte släppa någon nära in på, orkar inte med fejkade medhåll eller en låtsad förståelse. Jag orkar bara inte. Inte med nåt. Jag är trött på allt....

Satte mig framför dumburken när barnen hade lagt sig igår och fastnade i reprisen av Big Brother - ankomsten. Samma vanliga idioter som tidigare år. Bimbon, tänkaren, emon, slipsnissen osv men i år slår dom nog alla rekord. I år har vi med Nadia som är gravid i vecka 36!! Jag vill bara spy!

Alla, oavsett om man någonsin sett programmet eller ej, vet att det sups, slåss, knullas och härjas runt i huset. Visst, Nadia har eget rum men vad hjälper det? Ett stackar litet liv, helt ny i världen ska istället för att få knyta an till sin mamma i lugn och ro befinna sig i en miljö som är högst olämplig. Vad säger det om mamman? Jag vet att man inte ska ha åsikter om andras val eller kasta sten i glashus men jag kan fan inte hålla käften om det här. Det är vidrigt!

Antingen lämnar hon huset och ger sitt barn den star på livet som h*n förtjänar eller så tvångsomhändertar socialtjänsten barnet. Det är min åsikt. Jag blir så förbannad. Det bara kokar i mig.

Jag tänker på alla kärleksfulla familjen som önskar sig ett barn över allt annat. Som skulle vara dom bästa föräldrarna i världen men inte lyckas bli med barn. Så har vi Nadia som välsignats med den största gåvan i livet men prioriterar att vara en mediahora och försöka uppnå nån kändisstaus. Nä Nadia, det enda du uppnår är en ful stämpel som oduglig, egoistisk bimbo som inte ger ett ruttet öre för sitt lilla barn. Som sagt, jag vill bara spy!!

En del människor tar så jävla mycket energi. Jag är så trött på glädjetjuvar och falska hjärtan. De senaste månaderna har jag insett vilka som är mina vänner och vilka som är mina kompisar. Framför allt har jag idientifierat de människor som helt ska uteslutas ur mitt liv. Operation upprensning i vännerkategorin pågår!!

I mitt jobb får man se en mängd olika familjekonstellationer och en hel del osämja. Jag har och kommer förhoppningsvis alltd tycka att pengar inte är något att bråka om. Oavsett summa. Pengar du aldrig haft eller aldrig förväntat dig är inte värda att förlora familj och vänner över. Vill inte gå in djupare på ämnet men en del kan nog ta åt sig av dessa rader.

Firman blomstrar, kärleken spirar, barnen är i trotsåldern med älskvärda ändå och jag känner ett lugn som sprider glädje i min kropp. Jag är lycklig. Helt och hållet. det är så underbart.

Saknad. Jag känner stor saknad efter några av mina fina vänner som jag inte träffat på länge. Dom har varit upptagna och jag har varit upptagen. Det har inte klaffat på slutet. Men jag längtar verkligen tills jag får en stund med dom igen. Jag vill mysa och prata skit och skratta med mina fina tjejer! Ni finns alltid i mitt hjärta även om jag är dålig på att höra av mig i perioder!

Pust, stånk och stön. Flytten är över. Vi har tömt och städat huset, hyresgästerna har fått nycklarna och adressändringen är gjord. Vi har kommit till rätta i lägenheten även om vi inte är helt klara med rusten av den. det har blivit en ekonomi piffning. Lite ny färg och tapeter och nymålade möbler, sim sala bin, en ny lya. Jag ska lägga ut lite bilder när vi är helt klara. Barnen trivs bra. Dom älskar att vara så nära farmor och farfar. Allt känns så skönt. Mycket bättre än jag vågat hoppas på!!!