Snabba svar
Lucas sover i spjälsängen fortfarande, vi har en till spjälis i vårt rum där bebben ska sova. Sen när bebben ska in i deras rum får han ta den spjälsängen som står där för då är Lucas så stor att han kan sova i växa sängen, vi har ett skydd till den med så han inte ska rulla ur.
Men Anna, du kan ju ha en madrass på golvet till henne, eller en växasäng med en madrass på golvet nedanför ifall hon ramlar ur, det hade vi till Marcus i början. Varör vill hon inte ligga i spjälsäng den lilla busfian?
Sofie, golvet uppe är valnötslaminat som vi köpt på Bauhaus. Nere har vi Ek. Vi har enhetliga golv uppe och nere utan trösklar någonstans, det är superskönt och riktigt snyggt!
Men Anna, du kan ju ha en madrass på golvet till henne, eller en växasäng med en madrass på golvet nedanför ifall hon ramlar ur, det hade vi till Marcus i början. Varör vill hon inte ligga i spjälsäng den lilla busfian?
Sofie, golvet uppe är valnötslaminat som vi köpt på Bauhaus. Nere har vi Ek. Vi har enhetliga golv uppe och nere utan trösklar någonstans, det är superskönt och riktigt snyggt!
Ett sovrum för två
Innan Lucas föddes ville jag "boa" och göra iordning hans rum. Samtidigt var jag rädd för att nåt skulle gå snett och jag ville därför inte börja för tidigt. Det slutade med att vi väntade till veckan innan Lucas födelse och jag hade ingen ork eller energi att njuta av att få fixa hans rum. Nu är det två månader kvar innan nästa lilla pojke kommer. Mina två prinsar ska då dela rum och den här gången ville jag vara ute i god tid. Så nu har jag fixat iordning deras rum.
Från början var deras rum mitt och Mattias sovrum. Sen delade vi av det rummet till ett litet rum till Lucas och den andra halvan blev trappuppgång/hall till Marcus rum på loftet. Jag är väldigt nöjd. Nog för att det är ett litet rum och dom får verkligen samsas om ytan men det är trots allt bara ett SOVrum. Lekrum har vi här nere med gott om plats.
Så här såg det ut när jag och Mattias sov i det rummet
Bakom byråerna går en lofttrappa upp till vinden
Här har vi delat av rummet, den här halvan ska bli Lucas rum
Den här halvan ska bli Marcus hall
Så här blev smågrabbarnas rum!
Nästa projekt blir Marcus rum....
Från början var deras rum mitt och Mattias sovrum. Sen delade vi av det rummet till ett litet rum till Lucas och den andra halvan blev trappuppgång/hall till Marcus rum på loftet. Jag är väldigt nöjd. Nog för att det är ett litet rum och dom får verkligen samsas om ytan men det är trots allt bara ett SOVrum. Lekrum har vi här nere med gott om plats.
Så här såg det ut när jag och Mattias sov i det rummet
Bakom byråerna går en lofttrappa upp till vinden
Här har vi delat av rummet, den här halvan ska bli Lucas rum
Den här halvan ska bli Marcus hall
Så här blev smågrabbarnas rum!
Nästa projekt blir Marcus rum....
Lucas fyller år
Ett år
12 månader
365 dagar
Kan det verkligen stämma? Är min lilla bebis redan ett år? Det känns som igår som vi låg där på förlossningen spända av förväntan och längtan efter vår älskade son. Nu har ett helt år passerat och den lilla bebisen har blivit en pojke.
Första mötet med mamma
På BB med pappa
Eftersom Lucas har varit sjuk så valde vi att skjuta på kalaset tills nästa helg. Istället passade vi på att hälsa på mor- och farföräldrarna. Lucas fick massor av fina presenter som vi har lekt med hela kvällen. När det var läggsags var Lucas så uppspelt att det tog två timmar att få honom att somna. Han har precis slocknat i sin säng med ett löfte från mamma att vi skulle leka ännu mera imorgon!
Bästa presenterna idag var en brandbil som han fick av mormor och morfar med en massa funktioner på. Om man fyller tutan med såpbubblor så kan man trycka på en knapp på instrumentpanelen så går ett larm så sprutar det bubblor ur tutan. Han gillade verkligen bilen! Så fick han maraccas, dubbel uppsättning. Ett par av farmor och farfar och ett par av mormor och morfar. Han vägrar släppa dom. Så han går omkring med maraccas i händerna konstant haha.
Brandchefen
Lucas och morfar
Lucas med sin nya brandbil
12 månader
365 dagar
Kan det verkligen stämma? Är min lilla bebis redan ett år? Det känns som igår som vi låg där på förlossningen spända av förväntan och längtan efter vår älskade son. Nu har ett helt år passerat och den lilla bebisen har blivit en pojke.
Första mötet med mamma
På BB med pappa
Eftersom Lucas har varit sjuk så valde vi att skjuta på kalaset tills nästa helg. Istället passade vi på att hälsa på mor- och farföräldrarna. Lucas fick massor av fina presenter som vi har lekt med hela kvällen. När det var läggsags var Lucas så uppspelt att det tog två timmar att få honom att somna. Han har precis slocknat i sin säng med ett löfte från mamma att vi skulle leka ännu mera imorgon!
Bästa presenterna idag var en brandbil som han fick av mormor och morfar med en massa funktioner på. Om man fyller tutan med såpbubblor så kan man trycka på en knapp på instrumentpanelen så går ett larm så sprutar det bubblor ur tutan. Han gillade verkligen bilen! Så fick han maraccas, dubbel uppsättning. Ett par av farmor och farfar och ett par av mormor och morfar. Han vägrar släppa dom. Så han går omkring med maraccas i händerna konstant haha.
Brandchefen
Lucas och morfar
Lucas med sin nya brandbil
Tacksam
Jag är så otroligt tacksam. Tacksam och glad över allt jag har. Jag kan inte med ord beskriva hur det känns att få en sån helomvändning i livet. För två år sen trodde jag inte att jag någonsin skulle få barn, jag var deprimerad och ville inte leva. Nu har jag världens vackraste son och en till liten kille i magen. Jag är lycklig. Jag har haft det jobbigt. Vi har drabbats av bakslag, sjukdomar och en massa överraskningar som försatt oss i näst intill chock. Nu när vi har landat och vår lilla kille fyller ett år börjar alla pusselbitar falla på plats. Jag älskar livet och jag älskar att få vara mamma. Livet är så värdefullt och jag är så otroligt lycklig. Ibland dyker det upp moln på vår blåa himmel men det blåser alltid bort. Man får kämpa sig igenom stormarna och njuta av solskenet.
Lucas, Marcus, Mattias och lillpyret - JAG ÄLSKAR ER!!
Lucas, Marcus, Mattias och lillpyret - JAG ÄLSKAR ER!!
Trollungen
Jag och Lucas fördriver våra dagar med lek och skoj. Nu när han är hängig blir det mest soffmys och kramstunder, inte för att jag klagar precis! Jag har spelat in lite filmer när Lucas är i sitt esse kan man annat än älska honom!
Sämsta möjliga tillfälle
Tänk att det fanimej aldrig slår fel. Just när lillen har somnat så ringer det eller kommer ett sms för att jag har glömt stänga av telefonen. Inte nog med det det är alltid något irriterade oviktigt. Som ett sms från Telenor att min faktura nu finns på min internetbank eller från H&M att det är kundkväll eller en telefonförsäljare som vill sälja nå jävla vitaminer. Jag blir GALEN!! Lucas hann sova 5 minuter, 5 MINUTER!!!!! Sen kom det där förbannade sms:et "Välkommen på rea hos KappAhl...." Fuck you KappAhl tack vare er har jag en superledsen, övertrött, sjuk liten bebis som inte vill göra annat än att grina och gnälla. Så nej KappAhl jag tänker inte komma på er förbannade rea!
Envis som synden
Vi klev upp 8 imorse. Lucas fick frukost sen tittade vi lite på barntv. Han är fortfarande så slö att han inte orkar göra något alls. Han sitter i mitt knä och gosar. Jag försökte leka lite med honom men intresset var lika med noll. För en liten stund sen började han gnälla och gnugga sig i ögonen han klättade upp i mitt knä och höll på att somna. Men se somna det kan ju vara farligt så då måste vi röra oss lite så att det inte häder. Nu har jag lagt honom i resesängen bredvid soffan. Han är så sjukt trött men sova? nej det ska han minsann inte. Nu ligger han och sjunger och pratar och kastar sig av och an. Vi får väl se om han kommer till ro till slut....
Min lilla sjukling
Han är ju bara för underbar min lilla goskit! Han är fortfarande superhängig men har inte kräkts sen i förmiddags. Han har fortfarande diarré men det kan jag leva med bara han slipper spy. På eftermiddagen fick jag i honom lite mat och han har druckit en påse med vätskeersättning. På kvällen var han med och lekte en stund. Han är så duktig på att gå nu, det går så himla fort. Han knatar mellan saker och så länge han har ett mål i fokus går det bra men om han blir distraherad så ramlar han direkt.
Ha har blivit kungen av pussar också. Han pussas mest hela tiden. Det är så himla gulligt. Idag när han fick mango med sked så fick jag en puss för varje sked mango jag gav honom. Sen klättrade han på mig i soffan och lekte tittut bakom min rygg. Varje gång han dök upp över axeln å mig fick jag en puss. Mitt hjärta smälter!
Vi har i alla fall bestämt oss för att skjuta på kalaset till nästa helg. Jag ska bjuda på mat och den ska börja förberedas tre dagar innan den ska ätas och det känns inte fräscht och smittfritt i vårt hem just nu. Så för våra gästers skull så käns det bättre att avvakta. Vi vill inte smitta ner någon i onödan så klart.
Sötnosen har slocknat på soffan
Helt knockad....
Drömmer nog om mamma!
Lucas kan gå!! Lite mörk film men ni hajar grejen ändå :D
Mitt barn är bättre än ditt!!!
Så jävla befängt! Alla barn är lika bra! Det som skiljer dom åt är föräldrarnas engagemang och vilja att finnas där. Jag är inte en perfekt mamma, förmodligen så jäkla långt därifrån man kan komma men jag är i alla fall engagerad och jag har viljan att vara en bra mamma. Den här diskussionen om kyrkis är så befängd och jag är så glad att valet att gå dit igen eller inte är mitt. Onödigt att förtydliga men nej, jag kommer inte gå tillbaka. Kan inte fatta hur litet och byhåligt Skutskär verkligen är när man tittar närmare. En liten krets av insnöade mammor som minsann förtjänar en stunds vila på förmiddagen så då går man på kyrkis och lämpar av ansvaret på nån annan. Så patetiskt! Lata kaffesippande bessewissrar som är för lat för att engegera sig i barnens aktiviteter. Sitt där ni och drick erat kaffe medans era barn slår er halvt fördärvade eller gör illa något annat barn. Vi är alla olika. Jag skulle inte vilja ha det på mitt samvete bara för att jag var så jävla kaffekåt. Blä för er barnsliga skitmorsor! Nu är diskussionen över och inga kommentarer gällande ämnet kommer godkännas. Punkt.
Och förresten snälla insnöade, jobbiga mammor som inte har nåt bättre för sig, gör mig en tjänst och radera adressen till min blogg. Ni är inte önskvärda....
Och förresten snälla insnöade, jobbiga mammor som inte har nåt bättre för sig, gör mig en tjänst och radera adressen till min blogg. Ni är inte önskvärda....
Men ge upp!
Lucas spy och skiter fortfarande! Det har i och för sig lugnat ner sig nu. Han har bara spytt två gånger idag. Varav båda gångerna kanske var mitt och Mattias fel då vi varit lite ivriga att få i honom mat och gått för fort fram. Utöver denna jävla förkylning och magsjuka håller han på att få felr tänder. Han har uppenbarligen skitont och sliter och drar och pillar i munnen så att han blöder. Det ser ut som ett blåmärke i tandköttet.
Lucas fyller ju ett år på lördag, vi hade tänkt ha kalas på söndag men nu vet vi inte om vi kan det. Jag har för mig att jag har läst nånstans att man ska vara kräkfri 5 dagar innan det är säkert att umgås med andra. Nån som har koll?
Lucas kan gå själv nu! Han reser sig mot soffan eller nåt annat sen knatar han till mig eller Mattias om vi sitter en bit bort. Han är så duktig! Fortfarande är det vingliga steg så klart men han är modig och har en järnvilja. Vi ska till Uppsala i början på mars för uppföljning och då ska man undersöka rörlighet och motorik. Vi är så stolta och inte ett dugg nervösa inför nästa besök. Han är ite sen i utvecklingen och att han kan gå överhuvudtaget är som att vinna på lotteriet. Vår lilla kille som börjar bli så stor!
På tal om stor så vet jag en annan som är stor. JAG!! Många vill se magbilder på bloggen men jag måste göra er besvikna (eller lättade beroende på hur man ser det) och vägra. Jag är så fet att jag får Shamu att framstå som Kate Moss. Jag har ingen bebis mage, jag har späck. Jag har bristningar och en utåtstående navel. Jag är ingen vacker syn. Jo för min make som påminer mig varje dag om hur vacker jag är. Tur det annars hade jag isolerat mig inne resten av graviditeten.... Så ni slipper bilder på min enorma kroppshydda och får hålla ut tills det kommer bilder på miraklet som gömmer sig där inne istället.
Lucas fyller ju ett år på lördag, vi hade tänkt ha kalas på söndag men nu vet vi inte om vi kan det. Jag har för mig att jag har läst nånstans att man ska vara kräkfri 5 dagar innan det är säkert att umgås med andra. Nån som har koll?
Lucas kan gå själv nu! Han reser sig mot soffan eller nåt annat sen knatar han till mig eller Mattias om vi sitter en bit bort. Han är så duktig! Fortfarande är det vingliga steg så klart men han är modig och har en järnvilja. Vi ska till Uppsala i början på mars för uppföljning och då ska man undersöka rörlighet och motorik. Vi är så stolta och inte ett dugg nervösa inför nästa besök. Han är ite sen i utvecklingen och att han kan gå överhuvudtaget är som att vinna på lotteriet. Vår lilla kille som börjar bli så stor!
På tal om stor så vet jag en annan som är stor. JAG!! Många vill se magbilder på bloggen men jag måste göra er besvikna (eller lättade beroende på hur man ser det) och vägra. Jag är så fet att jag får Shamu att framstå som Kate Moss. Jag har ingen bebis mage, jag har späck. Jag har bristningar och en utåtstående navel. Jag är ingen vacker syn. Jo för min make som påminer mig varje dag om hur vacker jag är. Tur det annars hade jag isolerat mig inne resten av graviditeten.... Så ni slipper bilder på min enorma kroppshydda och får hålla ut tills det kommer bilder på miraklet som gömmer sig där inne istället.
Vilken resa!
Ja efter vårt underbara besök på kyrkis i måndags insjuknade ju både Alexander och Lucas. Båda blev ordentligt förkylda och fick andningsbesvär. I fredags uppsökte vi läkare med Lucas och blev remitterade till Gävle Sjukhus då läkaren misstänkte lunginflammation. När vi kom till sjukhuset visade det sig vara förkylnigsastma. Han fick inhalera ventoline och när han hade återhämtat sig fick vi åka hem med flytande ventoline att ge hemma. Under helgen blev han sämre och i söndags åkte vi in till sjukhuset igen. På väg in började han kräkas. Mängder. Han blev mer och mer trött och till slut var han okontaktbar. Han hade jättesvårt att andas. Vi stannade utaför akuten eftersom jag hade panik. Vi sprang in med Lucas och fick hjälp på en ång. Vi fick pringa vidare upp på barn. När vi väl var där så hade Lucas återhämtat sig betydligt. Han fick andas in ventoline igen och vi blev inskrivna så vi skulle kunna få ventoline var tredje timme.
Väl inlagda och installerade drog det igång på riktigt. Utöver sin förkylningsastma så har Lucas kräksjukan. Det sprutar ur både mun och bak. Trevligt värre. Idag fick vi åka hem på permission. Lucas har hög feber men kräkningarna har avtagit. Han har fortfarande kraftig diarré och är allmänt hängig. Vi fick med inhalator så vi kan ge medicin själv hemma. Jag hoppas han återhämtar sig snart.
Appopå kyrkis så verkar mitt inlägg väcka blandade känslor. Konstig nog verkar vissa mammor känna sig otroligtträffade då de intar försvarsställning direkt och bjäbbar om hur jobbigt det är med två bran och hur oförståede jag är hur det är att ha en treåring. Jag kan tillägga att Marcus har faktiskt varit tre år, han var det innan han blev fyra, fem och sex så jo jag vet hur det är att resonera med och uppfostra en treåring och jo varannan vecka är jag tvåbarns mamma så där är jag inte heller helt novis. Klart som fan det är jobbigt att hålla rätt på fler barn. Det jag stör mig på, om nån orkar läsa inlägget ORDENTLIGT, är att föräldrarna sitter och fikar och snackar skit med varann och lämnar barnen att klara sig själva eller förlitar sig på att Kerstin och Maud ska ta hand om dom! Lite rätt har jag allt eftersom det verkar sticka vissa i ögonen. I övrigt så skrev jag att jag INTE PRATADE SÅ HÖGT ATT BARNET I FRÅGA HÖRDE.... Men det spelar ingen roll.
Min blogg, mitt ord, jag skriver vad jag vill - återigen. Visst är det underbart. Skaffa en egen blogg och skriv vad ni vill eller skit i att läsa min om den är så stötande. Valet är ditt.
Väl inlagda och installerade drog det igång på riktigt. Utöver sin förkylningsastma så har Lucas kräksjukan. Det sprutar ur både mun och bak. Trevligt värre. Idag fick vi åka hem på permission. Lucas har hög feber men kräkningarna har avtagit. Han har fortfarande kraftig diarré och är allmänt hängig. Vi fick med inhalator så vi kan ge medicin själv hemma. Jag hoppas han återhämtar sig snart.
Appopå kyrkis så verkar mitt inlägg väcka blandade känslor. Konstig nog verkar vissa mammor känna sig otroligtträffade då de intar försvarsställning direkt och bjäbbar om hur jobbigt det är med två bran och hur oförståede jag är hur det är att ha en treåring. Jag kan tillägga att Marcus har faktiskt varit tre år, han var det innan han blev fyra, fem och sex så jo jag vet hur det är att resonera med och uppfostra en treåring och jo varannan vecka är jag tvåbarns mamma så där är jag inte heller helt novis. Klart som fan det är jobbigt att hålla rätt på fler barn. Det jag stör mig på, om nån orkar läsa inlägget ORDENTLIGT, är att föräldrarna sitter och fikar och snackar skit med varann och lämnar barnen att klara sig själva eller förlitar sig på att Kerstin och Maud ska ta hand om dom! Lite rätt har jag allt eftersom det verkar sticka vissa i ögonen. I övrigt så skrev jag att jag INTE PRATADE SÅ HÖGT ATT BARNET I FRÅGA HÖRDE.... Men det spelar ingen roll.
Min blogg, mitt ord, jag skriver vad jag vill - återigen. Visst är det underbart. Skaffa en egen blogg och skriv vad ni vill eller skit i att läsa min om den är så stötande. Valet är ditt.
Kyrkis/Öppna Förskolan
Fick denna kommentar idag... Hela grejen är ju Kerstin och Maud att det inte är erat fel! Ni är alltid trevliga och gulliga. Det som retar mig är ju andra mammor som inte tar ansvar för sina barn. Det är ju inget dagis, ni är ju inte ansvariga att ta hand om barnen, det är ju därför föräldrarna är med eller hur. Vem skulle jag ha sagt åt angående vad? Jag adresserade barnen direkt eftersom dom var problemet. För mig var problemet löst i och med det.
"Vi Kerstin och Maud tycker att det är väldigt tråkigt att du fick en sån konstig upplevelse på öppnaförskolan i måndags.
Vi önskar att du sagt detta direkt när du var här."
Najs majs bajs - va?
Man sitter alltid här och klurar på vad inläggen ska heta. Förra inlägget hette najs majs bajs för jag skulle skriva om Marcus men jag kom aldrig så långt... Snacka om tankspridd. Marcus gillar att rimma. Han lyckas rätt bra för det mesta också exempel ovan. Men iblan kan han sitta och filura så säger han nåt i stil med: Tess, kaka det rimmar ju på bana eller hur? Så säger man nja inte riktigt men kaka rimmar på baKa. Så filurar han lite till, och han gillar inte riktigt att ha fel så han säger efter ett tag: Men man KAN ju rimma kaka med bana om man VILL för det bestämmer man ju själv liksom.... Haha han är så jävla klyftig ibland.
Jag älskar hur barn tänker. Ibland bjuder Marcus in mig till en väldigt insiktsfull barnvärld där tankebanor och logik spelar ett eget litet spel. Man förstår hur dom tänker men ändå inte. Som nu när Marcus ska få en lillebror till. Fast han tror inte han ska det. För Lucas är hans lillebror och den nya bebisen blir Lucas lillebror, inte Marcus. Förstår ni? Dom kommer liksom ha en lillebror var. Varför? Jo för att Lucas blir ju den riktiga storebrorsan och han blir en extra eftersom Lucas och nya bebisen har samma mamma.
Marcus är väldigt intresserad av mina tuttar nu. Förmodligen för att dom är så jävla stora att dom upptar halva rummet vi befinner oss i och om vi badar så kan man lätt tro att mina bröstvårtor är badringar pga storleken... Marcus har också fått för sig att han vill dricka bröstmjölk. Varje gång han kommer hit så frågar han om jag har fått mjölk i tuttarna ännu. När jag säger nej blir han besviken och klargör att NÄR jag får mjölj så ska han minsan smaka. Fråga mig inte varför.
En annan sak som jag funderar på mycket är hur mycket andra mammor leker med sina barn. Det känns som om jag ger Luas alldeles för mycket tid, att jag skämmer bort honom och förstör för mig själv. Jag vet inte hur jag ska göra på annat sätt så har ni tips berätta gärna! När vi kliver upp så får Lucas sin medicin, sen måste vi vänta en halvtimme innan han får äta nåt. Då brukar vi titta på barn tv och kramas i soffan. Sen äter vi frukost. Efter frukosten klär vi oss sen är det lekstund. Antingen leker vi hemma eller så åker vi och hälsar på någon. Leker vi hemma sitter vi tillsammans på golvet och leker med leksaker eller sjunger till barnskivor. Det gör vi fram tills det är lunch. Sen sover Lucas. När han vaknar äter vi mellis sen leker vi på golvet igen, bygger koja eller med klossar. Sen kommer pappa hem. Då leker vi alla tre. Sen är det middag och kvällsmys innan det är sovdags.
När jag sätter Lucas på golvet själv i ett hav av leksaker och går för att diska eller städa eller så så skriker han halsen av sig. Han vägrar leka själv. Jag vet inte hur jag ska vänja honom vid det. När vi är borta leker han med andra barn eller själv men hemma ska han vara med mig hela tiden. Om Mattias läger sig på golvet och leker med honom så struntar han blankt i allt om han ser mig. Då ska han bara komma till mig och sitta i mitt knä eller vara nära mig. Det har han börjat med ganska nyligen.
Jag skulle vilja kunna sätta honom på golvet så han fick leka medan jag diskade, lagade mat eller gjorde annat. Nu får allt sånt vänta tills han sover. Eller så gör M det när han kommer hem...
Jag älskar hur barn tänker. Ibland bjuder Marcus in mig till en väldigt insiktsfull barnvärld där tankebanor och logik spelar ett eget litet spel. Man förstår hur dom tänker men ändå inte. Som nu när Marcus ska få en lillebror till. Fast han tror inte han ska det. För Lucas är hans lillebror och den nya bebisen blir Lucas lillebror, inte Marcus. Förstår ni? Dom kommer liksom ha en lillebror var. Varför? Jo för att Lucas blir ju den riktiga storebrorsan och han blir en extra eftersom Lucas och nya bebisen har samma mamma.
Marcus är väldigt intresserad av mina tuttar nu. Förmodligen för att dom är så jävla stora att dom upptar halva rummet vi befinner oss i och om vi badar så kan man lätt tro att mina bröstvårtor är badringar pga storleken... Marcus har också fått för sig att han vill dricka bröstmjölk. Varje gång han kommer hit så frågar han om jag har fått mjölk i tuttarna ännu. När jag säger nej blir han besviken och klargör att NÄR jag får mjölj så ska han minsan smaka. Fråga mig inte varför.
En annan sak som jag funderar på mycket är hur mycket andra mammor leker med sina barn. Det känns som om jag ger Luas alldeles för mycket tid, att jag skämmer bort honom och förstör för mig själv. Jag vet inte hur jag ska göra på annat sätt så har ni tips berätta gärna! När vi kliver upp så får Lucas sin medicin, sen måste vi vänta en halvtimme innan han får äta nåt. Då brukar vi titta på barn tv och kramas i soffan. Sen äter vi frukost. Efter frukosten klär vi oss sen är det lekstund. Antingen leker vi hemma eller så åker vi och hälsar på någon. Leker vi hemma sitter vi tillsammans på golvet och leker med leksaker eller sjunger till barnskivor. Det gör vi fram tills det är lunch. Sen sover Lucas. När han vaknar äter vi mellis sen leker vi på golvet igen, bygger koja eller med klossar. Sen kommer pappa hem. Då leker vi alla tre. Sen är det middag och kvällsmys innan det är sovdags.
När jag sätter Lucas på golvet själv i ett hav av leksaker och går för att diska eller städa eller så så skriker han halsen av sig. Han vägrar leka själv. Jag vet inte hur jag ska vänja honom vid det. När vi är borta leker han med andra barn eller själv men hemma ska han vara med mig hela tiden. Om Mattias läger sig på golvet och leker med honom så struntar han blankt i allt om han ser mig. Då ska han bara komma till mig och sitta i mitt knä eller vara nära mig. Det har han börjat med ganska nyligen.
Jag skulle vilja kunna sätta honom på golvet så han fick leka medan jag diskade, lagade mat eller gjorde annat. Nu får allt sånt vänta tills han sover. Eller så gör M det när han kommer hem...
Najs majs bajs
Lucas sover middag. Han är så snorig och hängig lillstackarn. Vi skulle ha hälsat på min kusin idag men jag ville inte släpa dit Lucas i fall han skulle smitta ner dom. Vi får försöka ta det en annan gång, vilket vi har försökt i typ ett år nu ;)
Det ska bli snökaos i natt. Upp till 30 cm snö kan det komma. Mattias har jour... Jag tror att han kommer sova hos sin mamma inatt. Dom bor närmare stan plus att han får sova ostört utan en grinande liten unge. Vilket kan vara bra om man ska jobba hela natten. I fall att det blir ett nytt 1998 så var jag och Lucas till Citygross idag och handlade på oss mat så vi ska klara oss. Lucas gnällde mest och snoren rann men han höll ut. När jag spännde fast honom i bilen somnade han på en gång.
Min pappa, som är 67 år gammal har haft egen firma i många herrans år. För tre år sen sålde han firman till en stor kedja och blev istället anställd hos dom. Syftet var att han fortfarande skulle vara firmans ansikte utåt eftersom dom flesta kunderna fanns där pga honom. Efter tre år skulle han gå i pension. I december blev han uppsagd eftersom de tre åren hade gått. Men min pappa var då inte redo att gå i nån pension minsann. Istället har han startat en ny firma som han driver ensam. Jag hjälper honom med det administrativa och att skapa dokument, program och annat. Jag har också byggt min första hemsida! Jag har aldrig gjort nåt sånt förr. Det är en enkel sida med bara en indexsida. Inga undersidor eller så - ännu. Men jag är ändå stolt över mig själv.
Det är roligt att få jobba med någonting. Det blir lätt att man faller in i mammarollen till 110% och allt annat glöms bort. Genom att jobba så känner man sig mer levande och man stimuleras på ett annat sätt. Jag är så glad att jag får hjälpa till!
Håll rätt på era snoriga skitungar!
Igår på öppna förskolan insåg jag att jag inte är rätt mamma att vistas där.... Jag tror på diciplin och jag tror att man behöver lära sig i en tidig ålder. Bara för att man befinner sig på öppna förskolan tycker inte jag att man har rätt att släppa sina barn vind för våg. Låt mig måla er en bild av min förmiddag på ÖF igår.
Jag och Stephanie dök upp på ÖF vid tio snåret. Vi klädde av barnen och satte oss på golvet och lekte. Lucas hade en liten nappflaska med nå gryn i som han verkade gilla väldigt mycket och jag tror Alexander pillade på en gåbil. Inne på ÖF finns det MASSOR av leksaker, då menar jag verkligen MASSOR. Runt omkring oss for barn omkring och lekte och busade. Max en eller två andra föräldrar var aktiva i sina barns lekande. Övriga satt runt ett bord och fikade. När vi suttit på golvet en liten stund kom en tjej och slet flaskan som Lucas lekte med ur hans hand. Jag sa då åt denna tjej att Lucas hade den först och hon fick minsann vänta på sin tur. Ingen mamma reagerade. Vet inte ens vem ungen tillhörde. Jag tycker dessutom att det är helt legalt av mig att tala om för någon annans barn hur läget ligger om föräldern i fråga inte gör det.
Efter en stund vill Lucas gå med gåvagnen. Han knatade omkring så duktigt och jag gick efter bara för att hålla lite koll. Helt plötsligt kommer en annan snorig ful ungjävle och drar undan vagnen så Lurven stupar. Jag förklarar då för tjejen att han inte kan stå eller gå själv utan behöver vagnen som stöd och att hon inte får ta den när han använder den. Lucas ställer sig upp mot vagnen och vips så drar hon undan den igen. Fortfarande ingen förälder i syne. Jag lyfter upp Lucas och skjutsar vagnen mot snoriga tjejen och säger irriterat "men ta vagnen då om det är så viktigt". Till saken hör att hon är typ tre år och kan gå utan problem. Hon tar då vagnen, rullar med den max en meter innan hon lämnar den och går på nästa unge och sliter nåt ur dennes händer. Jag kände hur det kokade i mig och jag muttrade för mig själv "men din dumma jävla snorunge"... En annan mamma såg/hörde detta och tittade ilkset på mig. Som om jag bryr mig. Håll pli på era äckliga ungar istället.
Jag och Stephanie satt med barnen på golvet HELA tiden. Sen kröp dom runt som dom ville så klart men vi hade i alla fall översyn. Ingen annan mamma verkade bry sig nämnvärt. Jag har redan lärt Lucas, så gott det går att man ska dela med sig och jag tror han vet det. Igår tog han en leksak av Alexander och då sa jag åt honom. Han lämnade lugnt och snällt tillbaka leksaken utan problem. Då är han elva månader... Hur svårt kan det vara att prata vett med en treåring? Men det gäller ju att orka också istället för att bara fika.
Mamman till den snoriga ungen hade ett annat barn med sig också som byggde ett torn av kuddar och klättrade på. Hon gjorde det säkert fyra fem gånger innan hon ramlade ordentligt varpå mamman orkade lyfta blicken från kaffekoppen och säga "det där var inte en sån bra idé, sluta klättra på kuddarna". That was it!!!
Nej jag har nog inte tålamod att vistas på ÖF. Jag leker nog bäst hemma jag.
Vad tycker ni? Får man som vuxen säga åt andras barn när dom gör fel och föräldern inte gör nåt?
Jag och Stephanie dök upp på ÖF vid tio snåret. Vi klädde av barnen och satte oss på golvet och lekte. Lucas hade en liten nappflaska med nå gryn i som han verkade gilla väldigt mycket och jag tror Alexander pillade på en gåbil. Inne på ÖF finns det MASSOR av leksaker, då menar jag verkligen MASSOR. Runt omkring oss for barn omkring och lekte och busade. Max en eller två andra föräldrar var aktiva i sina barns lekande. Övriga satt runt ett bord och fikade. När vi suttit på golvet en liten stund kom en tjej och slet flaskan som Lucas lekte med ur hans hand. Jag sa då åt denna tjej att Lucas hade den först och hon fick minsann vänta på sin tur. Ingen mamma reagerade. Vet inte ens vem ungen tillhörde. Jag tycker dessutom att det är helt legalt av mig att tala om för någon annans barn hur läget ligger om föräldern i fråga inte gör det.
Efter en stund vill Lucas gå med gåvagnen. Han knatade omkring så duktigt och jag gick efter bara för att hålla lite koll. Helt plötsligt kommer en annan snorig ful ungjävle och drar undan vagnen så Lurven stupar. Jag förklarar då för tjejen att han inte kan stå eller gå själv utan behöver vagnen som stöd och att hon inte får ta den när han använder den. Lucas ställer sig upp mot vagnen och vips så drar hon undan den igen. Fortfarande ingen förälder i syne. Jag lyfter upp Lucas och skjutsar vagnen mot snoriga tjejen och säger irriterat "men ta vagnen då om det är så viktigt". Till saken hör att hon är typ tre år och kan gå utan problem. Hon tar då vagnen, rullar med den max en meter innan hon lämnar den och går på nästa unge och sliter nåt ur dennes händer. Jag kände hur det kokade i mig och jag muttrade för mig själv "men din dumma jävla snorunge"... En annan mamma såg/hörde detta och tittade ilkset på mig. Som om jag bryr mig. Håll pli på era äckliga ungar istället.
Jag och Stephanie satt med barnen på golvet HELA tiden. Sen kröp dom runt som dom ville så klart men vi hade i alla fall översyn. Ingen annan mamma verkade bry sig nämnvärt. Jag har redan lärt Lucas, så gott det går att man ska dela med sig och jag tror han vet det. Igår tog han en leksak av Alexander och då sa jag åt honom. Han lämnade lugnt och snällt tillbaka leksaken utan problem. Då är han elva månader... Hur svårt kan det vara att prata vett med en treåring? Men det gäller ju att orka också istället för att bara fika.
Mamman till den snoriga ungen hade ett annat barn med sig också som byggde ett torn av kuddar och klättrade på. Hon gjorde det säkert fyra fem gånger innan hon ramlade ordentligt varpå mamman orkade lyfta blicken från kaffekoppen och säga "det där var inte en sån bra idé, sluta klättra på kuddarna". That was it!!!
Nej jag har nog inte tålamod att vistas på ÖF. Jag leker nog bäst hemma jag.
Vad tycker ni? Får man som vuxen säga åt andras barn när dom gör fel och föräldern inte gör nåt?
